Vi inleder bloggen med föreläsningar om Hinduismen.
Vi tar oss först till Varanasi, Indiens heligaste stad.
En tidig morgon i Varanasi
Morgonen
gryr och det är fortfarande mörkt ute. Många människor lämnar sina hem och ger
sig iväg genom stadens dunkla och trånga gränder. De tar stentrapporna som leder
ner till den heliga floden Ganges. I mörkret kan man höra dämpad recitation av
heliga ljud eller lågmäld sång. Människorna är på väg ner i det kalla vattnet
för att hälsa solen och den nya dagen genom att ta sig ett dopp. De hinduer som bor i Varanasi kommer varje
morgon året runt och doppar sig i Ganges. Den heligaste av Indiens heliga
floder. De troende går försiktigt ut i vattnet och vänder sig mot den glödande
uppgående solen. När de står i vattnet reciterar de det berömda
Gayatri-mantrat:
"Vi kontemplerar den strålande solens tillbedjansvärda glans; må
han inspirera vårt förstånd".[1]
De
kupar sina händer och dricker några slurkar av vattnet. Huvudet doppas tre
gånger innan de går upp på land och klär på sig igen. Många utför en kort
rituell tillbedjan som kallas för Puja. Den gör de förmodligen vid ett tempel,
altare eller heligt träd som finns längs flodstranden.
Ifall
deras blickar hamnar vid trädens rötter och nedre delen av stammarna kan de se små
fallosliknande stenar som symboliserar guden Shiva. Orangefärgade stenfigurer representerar andra
av hinduismens otaliga gudar. Många människor bär med sig en liten mugg som de
fyller på med vatten från Ganges. Flodvattnet offrar de till ett träd eller en
sten som representerar en av gudarna. Det som är kvar av vätskan tar de med sig
hem och använder i bön där. Människorna har också blommor och rökelsestickor
med sig. Det behöver de vid tillbedjan. Rökelsestickan sätter de upp vid ett
heligt träd eller på trapporna under bönen. De repeterar en bön eller hälsning
till guden: Om Sivaya namah eller Om Visnave nama. På några ställen på stranden har det samlats
grupper av kvinnor som sjunger sånger till en av gudarna.
Några tiggare har
satt sig vid trapporna för att samla mat och för att de troende ska ges
möjlighet att lämna gåvor så att de kan få god karma. Klostren som ligger längs
floden, sprider ljud av sång och recitation från munkarnas ritualer. En del har
högtalare som förstärker ljuden från klostrets inre till grannskapet.
Att doppa sig i
Ganges vid Varanasi rensar enligt hinduismen människan från moralisk orenhet,
sådan som följer av brott mot regler för gott uppförande. Därför kommer många,
särskilt äldre, till Varanasi, för att dra fördel av stadens frälsande och
renande kraft. Människor på ålderns höst kan på detta sätt försäkra sig om en
god återfödelse eller till och med slutlig frälsning. Snart dyker därför de
första pilgrimerna upp. Så börjar varje dag i Varanasi, hinduismens mest heliga
stad.”[2]
[1] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 195
[2] Jacobsen, Knut A, Hinduismen
– Historia, tradition och mångfald, s. 13ff
Hinduismens mångfald och kännetecken
Hinduismen är egentligen inte en världsreligion, utan ett samlingsnamn för ett stort antal
religiösa inriktningar. Ordet hinduism är bara några hundra år gammalt och
många har först nyligen accepterat det som namnet på sin religion.[1]
Hinduerna själva kallar sin religion Sanatana Dharma, den eviga
ordningen eller läran.[2] Men
dessa olika religiösa inriktningar har flertusenåriga rötter.[3] Över 900 miljoner människor är födda in denna
eviga ordning.[4] Hinduismen är för många en
rad rituella sedvänjor, något som man utför. Att vara hindu är därför mycket en
kunskap om vad och hur man ska göra saker och denna kunskap går i arv från
generation till generation.[5] En hindus mål skiftar genom livet. Först och
främst ska man följa sina plikter, det kallas för dharma. Sedan ska man också
söka estetisk och erotisk njutning, kama. Arta – det är politisk och ekonomisk
makt och är något som man ska söka först som vuxen. Först på ålderns höst är
det dags att sök upplysning och frälsning; moksha[6].
Hinduismen är en pluralistisk religion. Ifall judendomen och islam har en handfull inriktningar så har hinduismen en mångfald av inriktningar. Detta beror på att: a) hinduismen inte har någon religionsstiftare, b) hinduismen är inte organiserad, likt exempelvis den katolska kyrkan, c) namnet är en samlingsbeteckning för en rad lokala religiösa traditioner, d) hinduismen har tagit del och infogat en rad andra religiösa traditioner genom historien.[7]
Vi
ska trots mångfalden som är beskriven ovan, i detta kompendium, försöka
beskriva det som utmärker hinduismen. Vi skulle kunna kalla det en
innehållsförteckning eller pudelns kärna inom hinduismen.Knut A Jacobsen benämner det som den brahmanska kärntraditionen.[8]
1. Människor är till själen en del av en större helhet.
Denna själ är oföränderlig
2. Ett heligt språk - Sanskrit. Heliga texter:
Vedaskrifterna, Upanishaderna, Mahabarata(Bhagavagita), Ramayanasagan.
3. Ett prästerskap - brahminer
4. En helig samhällsordning – Sanatana Dharma. Leva enligt
kast(varna), klass(jati), kön och levnadsstadium.
5. Sakrament - heliga handligar
6. Gemensamma gudar, Vishnu, Shiva, Rama, Krishna, Durga,
Kali, Ganesha m. fl.
7. Pilgrimsfärder och Heliga städer (Varanasi och Ayodhya)
8. Högtider och festivaler
- Holi och Diwali
9. Mat och renlighetsföreskrifer
10. Kons heliga status
[1] Jacobsen, “Hinduismen”,
s. 12
[2] Jacobsen, “Hinduismen”,
s. 24
[3] Jacobsen, “Hinduismen”,
s. 12
[4] Jacobsen, “Hinduismen”,
s.12
[5] Jacobsen, “Hinduismen”,
s. 12
[6] Wood, Michael, ”Historien om Indien”, del två, (TV-serie),
m. 3.19- 4.19
[7] Jacobsen, “Hinduismen”,
s. 19
[8] Jacobsen, “Hinduismen”,
s. 20f
Den brahmanska kärntraditionen är ofta den form av hinduism som skildras i vetenskaplig litteratur. Det finns också en annan huvudinriktning som fokuserar på frälsningen, moksha. Det finns en rad sådana yogaskolor som kan härledas till en grundare. Det finns också s.k. gururörelser som har förmedlat sin lära till en internationell publik. Ett känt exempel på detta är TM, Transcendental Meditation. Det finns också hinduorganisationer som uppstod på 1800-talet som till stor del påverkades av kristendomen. Exempel på sådana grupper är Brahmo Samaj och Arya Samaj.[1]
En tredje inriktning är by- eller stambaserade religiösa
traditioner, som har haft svag förbindelse med den brahmanska kärntraditionen.
Inom denna inriktning kommer inte prästerna från brahminkasten och man tillber
ofta gudar med lokal eller regional förankring. Den brahmanska kärntraditionen
har ofta velat komma åt de lokala traditionernas popularitet och därför har de
ofta blivit en del av den brahmanska sanskrifttraditionen. I det här kompendiet
ska vi försöka få en överblick över de olika dragen i den brahmanska kärntraditionen
men även studera några av yogaskolorna.[2]
- Vilka reflektioner gör du efter första föreläsningen?
- Vad är hinduernas namn på deras egna religion?
- Vad är en hindus mål?
- Var beror mångfalden inom hinduismen på?
ü Vad menas med den brahmanska kärntraditionen?
[2] Jacobsen, “Hinduismen”,
s. 
Efter den första föreläsningen kan jag dra slutsatser om att Hinduismen verkar vara en mycket intressant religion. Men också ganska komplicerad. Det känns som att de som är hinduer och följer religionen gör det väldigt mycket striktare och "noggrannare" än vad troende inom t.ex. Kristendom eller Islam gör. Själva Hinduismen som en religion verkar styra livet och påverka de troende väldigt, väldigt mycket, vilket är något jag själv inte gillar. Jag anser att en religion ska hjälpa till och vägleda en genom livet så att man kan ha något att tro på. Men jag anser inte att religion ska vara något som styr ditt liv och påverkar hur varje dag av ditt liv ser ut. Som t.ex. det med att alla hinduer som bor i Varanasi vaknar varje morgon, dygnet runt och doppar sig i floden Ganges. Ganges är väldigt heligt enligt Hinduismen, detta är något jag kan förknippa lite med Islams Mecka. Det är två heliga platser för dessa religioner och man utför olika riter på plats. Inom båda religionerna har man som ett delmål att någon gång i sitt liv besöka deras ”heliga plats”, som i Hinduismens fall då är floden Ganges. Men Hinduismen skiljer sig väldigt mycket åt det två större religionerna Islam och Kristendom. Inom Hinduismen har man ingen grundare eller någon profet som man tror på. Utan man har olika gudar man tror på istället. Detta är vad jag har kommit fram till på den här första föreläsningen i alla fall.
SvaraRaderaHinduismens namn på sin egen religion är Sanatana Dharma, vilket betyder ”den eviga ordningen, eller läran”, eftersom Hunduismen egentligen inte är EN världsreligion utan mer ett samlingsnamn för många olika religiösa inriktningar. Så många som är hinduer ser sin religion som något man utför och något som förklarar hur man ska göra saker i livet. Som jag förstår det så är alltså Hinduismen bara ett samlingsnamn på lite olika religioner som alla härstammar från en och samma grund men som utövas på olika sätt och vis. Hur man följer religionen spelar alltså väldigt stor roll vart man bor i landet och kanske även vilket kast man ingår i. Hinduismen kan alltså vara helt annorlunda beroende på vem eller vart den finns.
En hindu har olika mål inom livet som ska nås vid en viss ålder eller mognad. Det första målet en hindu har är att den följer sina plikter, detta kallas för Dharma. Att följa sina plikter kan vara t.ex. att en gift man som även har barn ska kunna följa sin plikt att försörja sin familj eller liknande. Det kan också vara att man har ett speciellt arbete, t.ex. att man är en Brahmin (präst) som ska utföra sin roll väl.
Sen ska en hindu också söka Kama, vilket betyder att man ska njuta utav det som sinnena erbjuder, som t.ex. erotisk och estetisk njutning.
Ett annat mål är Artha, som innebär förvärvandet av omsorg och egendom. Det är en politisk och ekonomisk makt, men det är något som man som hindu söker först när man blivit vuxen.
Det allra sista målet, och kanske även det viktigaste för en hindu är att söka Moksha, som innebär upplysning och frälsning. Enligt Hinduismen så återföds nämligen människan ständigt, så därför bör varje enskilda människa sträva efter att frälsas och skippa återfödelsen och istället sammansmälta med världssjälen, genom Mokshan.
Mångfalden inom Hinduismen beror på att Hinduismen har så många olika inriktningar och att den utövas på olika sätt överallt. Hinduismen utvecklas ständigt, men har ändå samma grund som den haft från början. Så anledningen till att det är så stor mångfald är alltså eftersom Hinduismen inte har någon speciell grundare som t.ex. Kristendomen som har Jesus eller Islam som har Muhammed. Hinduismen har heller ingen helig byggnad som t.ex. Kyrkan eller Moskén. Hinduismen tolkas olika av olika människor, vilket har lett till att Hinduismen har många olika inriktningar, men dessa ingår i kategorin Hinduism.
Under den första föreläsningen så reflekterade jag över att hinduismen kan anses som en väldigt splittrad religion där det finns mängder av olika inriktningar och det skiljer väldigt mycket på hur man utövar sin religion. Jag fick även uppfattningen om att det är mer vanligt att man är troende där, som att det är mer av ens dagliga liv att vara troende i Indien där religionen är som vanligast. De använder sig ofta av ritualer också som de följer. Detta kan man se i Kristendomen, Judendomen och Islam också, som bönerna exempelvis. Däremot tror jag att dessa ritualer är mer viktiga i Indien och hinduismen. Det som skiljer hinduismen mot kristendomen, judendomen och islam är att hinduismen inte ser alls likadan ut på olika ställen på jorden. Hinduismen är mer ett samlingsnamn över en mängd olika småreligioner. Detta jämför jag då med kristendomen. Skulle jag träffa på en annan kristen så har vi förmodligen ungefär samma åsikter, tro och hur vi ser på Guds lära. Att hinduismen är så olika gör den genast mycket mer spännande och jag tror det krävs en mycket bredare kunskap om den för att kunna förstå den.
SvaraRaderaHinduernas egna namn på deras religion är Sanatana Dharma som betyder ”den eviga ordningen eller läran”. Detta är deras samlingsnamn för alla deras olika inriktningar.
En hindu har olika mål i livet. Först och främst så handlar det om att om att följa sina plikter och göra det man ska göra. Det kallas för Dharma. Mål nummer två i livet är att finna erotisk och estetisk njutning, även kallad Kama. När man blir vuxen så ska man uppfylla mål nummer tre: att finna politisk och ekonomisk makt. Och sist men inte minst så ska man uppfylla upplysning och frälsning när man blir lite äldre, detta kallas för Moksha.
Hinduismens mångfald beror på att det egentligen inte är en och samma religion utan det är många olika inriktningar som grupperas ihop under hinduismen. Det finns olika anledningar till att det är så och det är först och främst för att de inte har någon religionsstiftare, och de har på så sätt fått tolka religionen utefter egna åsikter och tankar. Religionen utvecklas därför ständigt och kan därför skilja sig på olika sätt. Detta skiljer då hinduismen från religioner som kristendom, judendom och islam där man har en religionsstiftare inom varje religion och det är det man följer. I huvudsak så utvecklas dessa religioner i stort sätt på samma sätt vart man än utövar religionen (finns dock undantag då olika personer har olika åsikter, men i stora drag så är det samma och det rör sig om mycket färre skiljningar inom dessa religioner). Hinduerna har heller ingen helig byggnad som exempelvis judarna har sin synagoga. Detta medför då till att undervisningen sker i hemmen eller annan plats där de olika inriktningarna lär ut hur de själva ser på hinduismen.
Jag tycker att hinduismen är en mer ”fredlig” och individuell religion. Jag upplever den inte på samma sätt som exempelvis kristendomen och islam där det är och har vart mycket krig som har med religionerna att göra. Även fast religionen inte egentligen kan kallas som en religion tycker jag ändå att den är mer gemensam än vad många andra inriktningar inom exempelvis kristendomen. T ex protestanter, katoliker och ortodoxa, dessa inriktningar tror i grund och botten på samma sak men ändå har det varit extrema konflikter mellan dessa inriktningar som har lett till både hat och krig. Hinduismen handlar mer om kunskap och om hur du väljer att leva ditt liv. Hinduerna tror även på flera gudar vilket judendomen, kristendomen och islam inte gör. Men det finns ändå likheter mellan dessa fyra religioner. Även fast de inte tror på samma gud eller gudar så tror de på något mäktigare som inte människa n kan kontrollera. Det du påverkar med är hur du väljer att leva ditt liv just nu. Hinduismen handlar också mer om kropp och själ. De använder sig av mycket meditation för att hitta ett lugn och nå den gud de känner sig mest tilltalade till. Detta påminner lite om den ena riktningen i Islam, Sufism. Då man använder sig av ”dans till trans” för att nå Gud.
SvaraRaderaDe själva kallar sin religion för Santana Dharma.
Målen skiftar genom livet men det viktigaste är att man ska följa sina plikter (dharma). Man ska också söka kama, det vill säga estetisk och erotisk njutning. Sedan ska man söka arta som är politisk och ekonomisk makt och detta ska man göra när man är vuxen. När du börjar bli äldre ska du söka moksha, upplysning och frälsning.
Mångfalden inom hinduismen beror på flera saker. Hinduismen har ingen religionsstiftare, den är inte organiserad, namnet är en samlingsbetäckning för en rad lokala och religiösa traditioner. Hinduismen har också tagit del och infogat en rad andra religiösa traditioner genom historien.
Jag tycker att Hinduismen verkar vara en komplicerad religion, i alla fall för oss utomstående. För hinduerna är det såklart naturligt att tro på många olika gudar och ha olika inriktningar. Men om man inte är hindu är det svårt att förstå hur de ska kunna "hålla ordning på" det hela.
SvaraRaderaDet finns också många olika traditioner och ritualer som skiljer sig beroende på vilken inriktning man tillhör. Även om det finns många ritualer inom kristendom, islam och judendom också så är de ändå lika för alla som tillhör religionen. Här kan de skilja sig ganska mycket beroende på vilken typ av hinduism man utövar.
Men den tydligaste skillnaden mellan religionerna är nog ändå att de tror på flera gudar samtidigt, flera gudar som har olika egenskaper och alla måste dyrkas. Så är det inte inom någon annan religon.
Det egna namnet på hinduism är Sanatana Dharma, som betyder ungefär "den eviga ordningen eller läran". Detta är från början mer av ett samlingsnamn på många andra "småreligioner" som är mycket äldre än själva namnet hinduism. Det är just detta som gör att många inte ser religion som en religion utan massa mindre inriktningar som blivit ihopsatta med ett namn.
Målet med en hindus liv är att nå "moksha", hinduismens frälsning. Men för att nå den går man förbi en rad andra "delmål" i livet. Dessa är: dharma - att nå sina plikter, det man arbetar med o.s.v. kama - när man blir lite äldre ska man nå estetisk och erotisk njutning. Arta – politisk och ekonomisk makt som man ska söka när man har blivit vuxen. Sedan är det alltså dags att söka moksha.
Detta är mer komplicerat än i de andra religionerna då det mer handlar om att tro på Gud och inte sätta något över honom samt vara en bra , för att bli fräst och komma till himmelen/paradiset.
Hinduismen är den enda religionen med en sådan mångfald, detta beror på några olika saker. Främst beror det såklart på att hinduismen faktiskt är ett samlingsnamn för flera olika inriktningar med olika traditioner och ritualer. Religionen får automatiskt då en mångfald.
Det finns inte heller någon religionsstiftare inom hinduismen och den är inte organiserad på samma sätt som de andra religionerna. Inom exempelvis kristendomen finns en organiserad kyrka där man utövar religionen tillsammans och på samma sätt, man tillber en och samma Gud. Samma sak i judarnas och muslimernas motsvarighet till kyrkan.
Hinduerna tillber olika gudar och har olika sätt att göra det på, därför blir det en väldigt spridd religion som ser olika ut på olika håll- en religion med mångfald.
• Vilka reflektioner gör du efter första föreläsningen?
SvaraRaderaJag vet inte hur det är att vara hindu men efter det jag läst så tycker jag att det verkar väldigt strikt och strängt inom hinduismen till skillnad från till exempel kristendomen och islam men det bror nog på att man inte känner någon hindu och kan inte riktigt veta hur dem har det. Men utifrån små videoklipp som vi sett på religionslektionerna så drar jag automatiskt en slutsats i att det verkar strängt.
Det finns många inriktningar i själva religionen som till exempel vishnuism, shivaism, shaktism osv. precis som i kristendomen då man har otrodoxa, katoliker osv. Skillnaden mellan dessa är däremot att kristendomen tror på en gud och har på ett sätt samma startpunkt där både katoliker och ortodoxa tror på i princip samma sak medans i hinduismen så delar man upp det och inriktningarna är helt olika trotts att det är en och samma religion.
• Vad är hinduernas namn på deras egna religion?
Hinduerna kallar sin religion för Sanatana Dharma, den eviga ordningen eller läran.
• Vad är en hindus mål?
Som hindu skiftar målen genom livet. Först och främst ska man följa sina plikter vilket kallas för dharma. Sedan ska man också söka estetisk och erotisk njutning, kama. Om man sedan vill ha politisk och ekonomisk makt så är det något som man ska söka först som vuxen och det heter Arta. När man sedan blivit mycket äldre är det dags för upplysning och frälsning och det kallas moksha.
• Var beror mångfalden inom hinduismen på?
Mångfalden inom hinduismen beror på att hinduismen inte har någon religionsstiftare eftersom det är ett samlingsnamn för flera inriktningar. Hinduismen är inte organiserad, likt exempelvis den katolska kyrkan. Namnet är en samlingsbeteckning för en rad lokala religiösa traditioner. Hinduismen har tagit del och infogat en rad andra religiösa traditioner genom historien.