Föreläsning 2
Tro och lära

Aumtecknet är en central symbol inom hinduismen. Tecknet kallas AUM eller OM och består av fyra delar. Den första är den som ser ut som en trea. Den andra är treans "svans". Den tredje är tecknet ovan för trean. Den sista delen är hela tecket sammantaget. Aumtecknet är en symbol för att det gudomliga genomsyrar allt, att en världssjäl genomsyrar allt i universum. Kan man erinra den sista stavelsen vet man allting och man kan nå varje hindus mål, moksha.

Aum ses som varats helhet Symbolen används idag för att markera hinduisk identitet och är en stavelse som används i första ledet i ett mantra. De fyra tecknen sätts ihop till ett s.k. AUM-mantra. Man gör en viss andning: man börjar i magen, fortsätter genom bröstet och upp till pannan där bindumärket sitter på kvinnorna. När man gör denna andning ska man försöka hitta den fjärde stavelsen och detta ska ge andliga krafter. Dessa krafter kommer från Deva-nagari, det vill säga gudarnas skrift. Genom denna andningsteknik ska man hitta intet och allting och världssjälen inom sig själv.[1]

[1] Katz, Mark, föreläsning på Karlstads universitet, september 1999

Tro och lära

Det finns flera centrala begrepp som sammanfattar den hinduiska brahmanska kärntraditionen. Det är atman, samsara, karma, brahman, moksha, maya och dharma.

Atman är människosjälen eller rättare sagt en evig essens i allt levande.[1] Denna kärna återföds ständigt till nya liv. Denna återfödelsecykel kallas för samsara.[2] Vad man återföds till beror på atmans karma och karma är summan av bra och dåliga handlingar som man samlat ihop under de olika liv som man genomlevt.[3] Ifall man lever man ett moraliskt bra liv är chansen till en god återfödelse stor. Atmans slutmål är att sluta att återfödas och bli ett med världssjälen som kallas för brahman. Målet för en hindu är att atman ska bli så full av kunskap, hängivenhet och godhet att den försvinner in i den stora världssjälen.[4] När atman blivit ett med brahman har man nått moksha, som slutmålet kallas.[5]  Det finns föreställningar om att moksha är en form uppgående i världssjälen. Brahman ses nämligen som en slags panteistisk gudom som genomsyrar hela vår verklighet. Ibland identifieras ”moksha gärna med en paradistillvaro i gemenskap med Gud”, speciellt med guden Vishnu, eftersom de flesta hinduer tillber honom eller någon av hans avatarer.[6].Enligt Bhagavagita innebär moksha befrielse från ondska, från kroppen, från lustar och vrede och från förgängelse och död, men också från karma. Det är en frigörelse från bundenhet i all former.[7] De tidigaste tankarna om atman, brahman och moksha kan man hitta i de heliga texterna Upanishaderna som tillkom någon gång mellan 1000 till 600 f. Kr. Ett annat viktigt begrepp inom hinduismen är maya. Vi människor är blinda för den egentliga verkligheten, då en slöja, maya, gör att vi inte förstår hur vi och universum fungerar.[8] Denna illusion försvinner givetvis när man når moksha.[9]

---

1] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/atman, 2009-03-19
[2] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/samsara, 2009-03-19
[3] http://www.ne.se/kort/karma, 2009-03-19
[4] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/brahman/134854, 2009-03-19
[5] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/moksha, 2009-03-19
[6] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/moksha, 2009-03-19
[7] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 192
[8] http://www.ne.se/lang/maya/253032, 2010-02-01
[9] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 192

Dharma
Begreppet dharma innebär en föreställning om att människan upprätthåller universum genom sina handlingar. Det används för att strukturera samhället och den enskildes liv. Den är förbunden med hinduismens ideologi om att samhällets kaster kan inordnas i en hierarki av fyra kaster (varna). Dharma är ett av hinduismens centrala begrepp. I den kända texten Manus lag förklaras följande dygder/egenskaper som viktiga för en människa att sträva efter:

1. Tålmodighet

2. Förlåtelse
3. Självbehärskning
4. Att inte stjäla
5. Renhet
6. Sinneskontroll
7. Visdom
8. Lärdom
9. Sanningsenlighet
10. Lugn

Som tillägg till dessa, anses ahimsa (icke-våld) vara en viktig norm.

När dharma förklaras som en uppräkning av en rad allmänna värden och egenskaper, är det sådana regler som äger allmän giltighet och är högt värderade inom hinduismen. Det som gör hinduismens värden och regler anmärkningsvärda är att de accepterar mångfald samtidigt som de är relativa, då olika människor har i uppgift att följa olika dharmas. Hinduismens lagtexter talar om olika dharma för olika grupper.

Följande grupper har sin dharma:
Regioner (desadharma)
Sociala grupper (jatidharma)
Familjer (kadharma)
Kvinnor (stridharma)
Djur (pasudharma)
Personlig dharma knuten till yrke och
bakgrund (svadharma)

Ett känt ordspråk lyder: ”Det är bättre att följa sin egen dharma dåligt än en annans felfritt”. Den som följer sin egen dharma kan förvänta sig en bättre återfödelse. Genom att följa den kan man nå slutmålet, att slippa återfödas. Dharman är alltså olika för olika människor. Den skapar tolerans för mångfald, men kan också legitimera orättvisor. Dharman förändras dock över tidsåldrar.[1] I tidig indisk tradition utförde brahminer olika riter för att bibehålla ordningen i samhället. Dharma omfattar de dagliga ritualerna knutna till hemmet, övergångsritualerna, reningsritualer, juridik och regler bundna till kast, klass, kön och levnadsstadium.

[1] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 24ff

Vi ska titta på hur samhället är strukturerat i kast (varna), klass (jati), kön och levnadsstadium.

Varna och jati. (Kastväsendet)

” Tänk dig att adeln fortfarande sitter på alla viktiga poster i samhället och du, med din enkla bakgrund, blir mobbad och utfryst så fort du besöker deras arbetsplatser, stadsdelar och stamfik. Tänk dig att alla Sveriges präster är adliga, och att de har stängt kyrkportarna för såna som du och uppmanar dig att sköta din religionsutövning för dig själv. Du kan väl be i garderoben, eller varför inte på toaletten! Tänk dig att folk rynkar på näsan och vänder sig bort när du berättar vem du är. Tänk dig att detta upprepas varje dag året om – år ut och år in”[1]

Texten beskriver en verklighet för många lågkastiga i Indien, i alla fall för 40 år sedan. Men BBC News rapporterade att detta förekommer även på 2000-talet. Inslaget i nyhetsprogrammet berättar om hur skolbarn vägrade att äta skolmaten eftersom den tillagats av kvinnor från lägre kaster. Vi har länge kallat den hierarkiska samhällsstrukturen i Indien för kastsystem, men ordet kast är egentligen ett portugisiskt ord för stam.[2] Idag talar man främst om varna och jati. Varna har stora likheter med ståndssamhället i Europa under medeltiden fram till franska revolutionen.[3] Varna sägs enligt vissa teorier ha uppkommit ca 1500 f.Kr. då indoeuropeiska stammar erövrade stora delar av främre Indien. Dessa stammar som själva kallade sig själva för arier (de ädla –civiliserade) bildade ett härskande skikt av militäradel. Tjänarkasten kom att utgöras av det folk som var härskarfolket innan arierna invaderade området. De s.k kastlösa var sin tur det folk som var underkuvat när dessa ariska indoeuropér intog norra Indien.[4]

---

[1] Radioprogrammet OBS! i P1, oktober 2006
[2] Ewald, S, Religionslexikonet, s, 251
[3] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[4] Bra böckers världshistoria, Högkulturerna tar form, s. 51ff

Man strukturerar Varna (färg) i följande hiearki.

1.      Brahminer – präster

2.      Ksatriya – krigare

3.      Vaisya – köpmän, hantverkare och jordbrukare.

4.      Shudra – tjänare och arbetare

Utanför varna hamnar de som vi i väst fortfarande benämner kastlösa.

Dessa tre översta varna kallas ”de som är födda två gånger”. Det var endast de som fick lov att höra de heliga vedatexterna och stod närmast att slippa återfödelse. Enligt den brahmanska kärntraditionen har olika varna olika plikter. Prästen har uppgifter som syftar till att bevara samhällets enhet. Krigaren ska beskydda folket. Bönder och köpmän ska ta hand om kor, driva jordbruk, bedriva handel och penningutlåning medan tjänarklassen ska vara hantverkare och tjäna de andra klasserna. Anledningen till att många idag ändå sysslar med sådant som ej tillhör deras varna beror enligt hinduismen på att världen genomgår en dålig tidsålder. Utanför kastsystemet finns det sådana som defineras utanför kastsystemet och detta beror på att sysslar med orena tabubelagda yrken. De har kallats för kastlösa, oberörbara eller paria. De sysslar ofta med döda ting eller får städa upp efter andra, exempel på yrken är sopare, skomakare, ibland barberare och tvättare.[1] Dessa utgör ca 20% av Indiens befolkning.  De vill inte kallas sig kastlösa utan kallar sig ofta daliter som betyder de förtryckta.[2] Mahatma Gandhi kallade dem harijan, Guds barn.[3]  Daliterna ses ofta ned på av de som är över dem i hierakin. Ett sätt att komma ur systemet är att konvertera till en annan religion. Enligt indisk lag är det förbjudet att mena att någon är så oren att han står utanför varnasystemet.[4] Varnasystemet är främst en kategorisering av en människans status, än än mer viktig är indelningen i olika jatis.[5]

Jati

Det finns också en indelning som kallas för jati. Detta brukar man översätta med kast eller klass eller yrke, men själva ordet jati betyder ”vad man är född till.” Man skulle kunna jämföra detta med vårt forna skråväsende, alltså en indelning i yrkesgrupper. I Europa finns ett berömt uttryck som påtalar vikten av att gå i sin fars fotspår. Det lyder: ”Skomakare bli vid din läst”. Och det är det jatisystemet handlar om, att man ska överta sin faders och släkts yrke. Inom jatin har man gemensamma gudar, riter och myter. Det är vanligt att man gifter sig inom sin jati. Enligt NE finns det 3 000 jatis och över 25 000 underjatis. Enbart brahminerna är indelade i 1863 jatis.[6] Självklart arbetar inte alla inom sin jati nuförtiden, men ändå har man kvar sin ”jatistämpel”.

Konsekvenser av varna och jati

Det finns en jati som har hand om kremeringarna i Indien. I Michael Woods serie om Indiens historia, berättar en man ur jatin " De Dödas herrar" att deras jati är nödvändig för alla hinduer, då till och med en avliden premiärministern behöver, deras 3.500 år gamla eld, från dem, men samtidigt ses  jatin som paria och folk ser dem som oberörbara. Det är alltså vikigt att veta sin plats i ordningen och att man följer sin dharma, för alla i ordningen behöver varandra.[7]  Diskriminering på grund av varna- och jatisystemen är  dock mycket vanligt. Den indiska staten har försökt att använda sig av positiv särbehandling av förtryckta  genom att kvotera in dem i statlig utbildning och statliga yrken. Idag är exempelvis 49% av  platserna på den indiska läkarutbildningen reserverade för lågkastiga.[8] Varna är förmodligen äldre än karmabegreppet, men karma används för att legitimera varnasystemet. Människan kan då sägas ha förtjänat den position man hamnat i. En människans karma kan dock enligt hinduismen förändras genom olika ritualer och pilgrimsfärder. I princip kan man inte byta jati och man gifter sig mycket sällan utanför sin jati eller varna. Förr i tiden var uppdelningen mellan olika varnas än mer tydlig. Det talas om att när en skugga från en oberörbar föll över en brahmin, var brahminen tvungen att genomgå en lång renlighetsceremoni. Det är också ett stort tabu att bryta mot kastreglerna.[9] Industrialiseringen och urbaniseringen har luckrat upp kastväsendet men det lever dock kvar i praktiken och genomsyrar det indiska samhället. Det är exempelvis en betydande faktor inför politiska val.[10] Tanken om oberörbarhet börjar så smått att försvinna i alla fall i städerna och bland dem som har gått i skolan. Indiska forskare säger att inkomst och karriär långsamt börjar bli viktigare än kasttillhörighet.[11] Tre konkurrerande indiska religioner har vid olika tidpunkter förkastat kastsystemet. Det handlar om buddhism, jainism och sikhism.[12]

---

[1] Carlsson, B K, Kastsystemet kvar – trots förbud, 1980-12-04
[2] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 108f
[3] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[4] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 108f
[5] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[6] Wibäck, S, Religionernas historia, s. 325
[7] Wood, Michael, Historien om Indien, m.1-10
[8] Radioprogrammet OBS! i P1, oktober 2006
[9] Jacobsen, K, Hinduismen, s. 108f
[10] http://www.ne.se/artikel/222831, 2009-03-20
[11] OBS i P1, oktober 2006
[12] OBS i P1, oktober 2006

---

Kön och levnadsstadium

Både mannen och kvinnan inom hinduismen har olika roller att spela beroende på var livet de befinner sig. Mannens liv har enligt hinduismen fyra stadier med olika mål. Dessa stadier ska genomgås i tur och ordning men gäller i praktiken bara brahminvarnan.  Målen är att  a) uppfylla sina rituella och sociala plikter. b) få ekonomisk och politisk makt c) få estetisk och erotisk njutning och d) att slippa återfödelsen och nå moksha.[1]

Män

Mannens liv delas därför in i:

Lärljungestadiet –  där man ska uppfylla sina rituella och sociala plikter (a).

Familjeförsörjarstadiet  - där man ska förutom uppfylla sina plikter ska få makt och få njutning (a,b och c).

Skogsbostadiet – Dra sig tillbaka från det tidigare stadiet och se till att ens uppgifter övertas av sonen. (Ge upp a, b och c)

Världsförsakelsestadiet – Försöka att nå frälsning, moksha. (d)

Det är alltså i ålderdomen som man ska börja söka frälsning. Läran om levnadsstadierna sägs ha tillkommit för att männen inte skulle dra sig tillbaka för att söka moksha allt för tidigt i livet. Levnadsstadierna är idag i praktiken reducerade till tre då man hoppar över skogsbostadiet. Det finns dock andra sätt för både män och kvinnor att nå frälsning, något som vi kommer in på under yogaskolor.[2]

Kvinnor

Läran om levnadsstadierna beskriver mäns liv och gäller inte kvinnor. Men kvinnor har sin egen dharma, stridharma, vilken är förbunden med kvinnans liv. Kvinnor har egna övergångsritualer, exempelvis vid första mensen.[3]  Mensen gör dock man anses för oren för att träda in i ett hinduiskt tempel. Annars är dock alla former av religiöst liv öppna för kvinnor. Många former av hinduismen domineras och kräver kvinnors deltagande. Det gäller exempelvis gudstillbedjan (bhakti), som är en stor del av hinduismens religiösa liv.[4]

Kvinnans liv delas in i:

Hustru

Flicka

Änka

En hustru delar dharma med sin make. En kvinna ska visa sin man respekt genom att vara underdånig när andra män är närvarande. Det är som hustru en kvinna har högst status i Indien. De flesta av hinduismens gudinnor är exempelvis hustrur och mödrar. Kvinnan har stor makt som mor och ingen är mer vördnadsvärd än modern enligt Manus lag.[5]

Änkor har låg status och omgifte av änkor är inte tillåtet. Om maken dör när kvinnan är ung tvingas hon att leva hela sitt liv som änka. Något som ofta tagits upp när det gäller änkor i Indien är att de bränts tillsammans med maken när han avlidit. Denna s.k Sati har dock bara skett undantagsvis. Det visar dock på statusen som kvinnan har som änka efter sin man i Indien.[6]

Pojkar är i många familjer mer önskvärda än vad flickor är. Söner föredras eftersom de kan försörja föräldrarna när de blir äldre. En dotter däremot, hon flyttar till mannens by och familj och förlorar sitt tidigare sociala liv. Det händer att hon behandlas illa av sin nya familj.[7]

Det finns dock goda kvinnliga förebilder inom hinduismen och man kan hitta stöd för kvinnors rättigheter i religionen. Gudinnan Durga ses som ett exempel på en kvinna som slåss mot orättvisor i världen. Det är dock inte alltid så att en man per automatik har högre status än vad en kvinna har. En brahminkvinna har exempelvis högre status än vad en man från en lågkastig familj har.[8]

Holi

Under ett tillfälle per år kan man passa på att strunta i dharmaläran. Under vår- och färghögtiden Holi är varna-, jati-, kön-, och åldersgränser utsuddade. Holi firas med bålbränning och lek med färgpulver och färgat vatten som kastas på varandra. På en del platser firas den till Krishnas ära. Det är dock inte fokus på religiösa aktiviteter under denna högtid. Ett rop är vanligt under denna högtid, det är HOLI HEY. [9]

Kommentera gärna det ni såg på filmen om de kastlösa latrintömmarna.

ü Förklara hinduismens tro och lära genom att använda relevanta begrepp.

ü Varför är Dharma ett viktigt begrepp för att förstå hinduismen och det indiska samhället?

ü Förklara det vad vi i väst brukar kalla kastväsendet, uppkom och fungerar.

ü Fundera kring män och kvinnors olika villkor inom hinduismen.

ü Hur firas Holi

Föreläsning 1

Hinduism
Vi inleder bloggen med föreläsningar om Hinduismen.



Vi tar oss först till Varanasi,  Indiens heligaste stad.

En tidig morgon i Varanasi

Morgonen gryr och det är fortfarande mörkt ute. Många människor lämnar sina hem och ger sig iväg genom stadens dunkla och trånga gränder. De tar stentrapporna som leder ner till den heliga floden Ganges. I mörkret kan man höra dämpad recitation av heliga ljud eller lågmäld sång. Människorna är på väg ner i det kalla vattnet för att hälsa solen och den nya dagen genom att ta sig ett dopp.  De hinduer som bor i Varanasi kommer varje morgon året runt och doppar sig i Ganges. Den heligaste av Indiens heliga floder. De troende går försiktigt ut i vattnet och vänder sig mot den glödande uppgående solen. När de står i vattnet reciterar de det berömda Gayatri-mantrat:

"Vi kontemplerar den strålande solens tillbedjansvärda glans; må han inspirera vårt förstånd".[1]

De kupar sina händer och dricker några slurkar av vattnet. Huvudet doppas tre gånger innan de går upp på land och klär på sig igen. Många utför en kort rituell tillbedjan som kallas för Puja. Den gör de förmodligen vid ett tempel, altare eller heligt träd som finns längs flodstranden.

Ifall deras blickar hamnar vid trädens rötter och nedre delen av stammarna kan de se små fallosliknande stenar som symboliserar guden Shiva.  Orangefärgade stenfigurer representerar andra av hinduismens otaliga gudar. Många människor bär med sig en liten mugg som de fyller på med vatten från Ganges. Flodvattnet offrar de till ett träd eller en sten som representerar en av gudarna. Det som är kvar av vätskan tar de med sig hem och använder i bön där. Människorna har också blommor och rökelsestickor med sig. Det behöver de vid tillbedjan. Rökelsestickan sätter de upp vid ett heligt träd eller på trapporna under bönen. De repeterar en bön eller hälsning till guden: Om Sivaya namah  eller Om Visnave nama. På några ställen på stranden har det samlats grupper av kvinnor som sjunger sånger till en av gudarna.

Några tiggare har satt sig vid trapporna för att samla mat och för att de troende ska ges möjlighet att lämna gåvor så att de kan få god karma. Klostren som ligger längs floden, sprider ljud av sång och recitation från munkarnas ritualer. En del har högtalare som förstärker ljuden från klostrets inre till grannskapet.

Att doppa sig i Ganges vid Varanasi rensar enligt hinduismen människan från moralisk orenhet, sådan som följer av brott mot regler för gott uppförande. Därför kommer många, särskilt äldre, till Varanasi, för att dra fördel av stadens frälsande och renande kraft. Människor på ålderns höst kan på detta sätt försäkra sig om en god återfödelse eller till och med slutlig frälsning. Snart dyker därför de första pilgrimerna upp. Så börjar varje dag i Varanasi, hinduismens mest heliga stad.”[2]

---

[1] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 195

[2] Jacobsen, Knut A, Hinduismen – Historia, tradition och mångfald, s. 13ff 

Hinduismens mångfald och kännetecken

Hinduismen är egentligen inte en världsreligion, utan ett samlingsnamn för ett stort antal religiösa inriktningar. Ordet hinduism är bara några hundra år gammalt och många har först nyligen accepterat det som namnet på sin religion.[1] Hinduerna själva kallar sin religion Sanatana Dharma, den eviga ordningen eller läran.[2] Men dessa olika religiösa inriktningar har flertusenåriga rötter.[3]  Över 900 miljoner människor är födda in denna eviga ordning.[4] Hinduismen är för många en rad rituella sedvänjor, något som man utför. Att vara hindu är därför mycket en kunskap om vad och hur man ska göra saker och denna kunskap går i arv från generation till generation.[5]  En hindus mål skiftar genom livet. Först och främst ska man följa sina plikter, det kallas för dharma. Sedan ska man också söka estetisk och erotisk njutning, kama. Arta – det är politisk och ekonomisk makt och är något som man ska söka först som vuxen. Först på ålderns höst är det dags att sök upplysning och frälsning; moksha[6].

Hinduismen är en pluralistisk religion. Ifall judendomen och islam har en handfull inriktningar så har hinduismen en mångfald av inriktningar. Detta beror på att: a) hinduismen inte har någon religionsstiftare, b) hinduismen är inte organiserad, likt exempelvis den katolska kyrkan, c) namnet är en samlingsbeteckning för en rad lokala religiösa traditioner, d) hinduismen har tagit del och infogat en rad andra religiösa traditioner genom historien.[7]

Vi ska trots mångfalden som är beskriven ovan, i detta kompendium, försöka beskriva det som utmärker hinduismen. Vi skulle kunna kalla det en innehållsförteckning eller pudelns kärna inom hinduismen.

Knut A Jacobsen benämner det som den brahmanska kärntraditionen.[8]

1. Människor är till själen en del av en större helhet. Denna själ är oföränderlig

2. Ett heligt språk - Sanskrit. Heliga texter: Vedaskrifterna, Upanishaderna, Mahabarata(Bhagavagita), Ramayanasagan.

3. Ett prästerskap - brahminer

4. En helig samhällsordning – Sanatana Dharma. Leva enligt kast(varna), klass(jati), kön och levnadsstadium.

5. Sakrament - heliga handligar

6. Gemensamma gudar, Vishnu, Shiva, Rama, Krishna, Durga, Kali, Ganesha m. fl.

7. Pilgrimsfärder och Heliga städer (Varanasi och Ayodhya)

8. Högtider och festivaler  - Holi och Diwali

9. Mat och renlighetsföreskrifer

10. Kons heliga status

[1] Jacobsen, “Hinduismen”, s. 12

[2] Jacobsen, “Hinduismen”, s. 24

[3] Jacobsen, “Hinduismen”, s. 12

[4] Jacobsen, “Hinduismen”, s.12

[5] Jacobsen, “Hinduismen”, s. 12

[6] Wood, Michael, ”Historien om Indien”, del två, (TV-serie), m. 3.19- 4.19

[7] Jacobsen, “Hinduismen”, s. 19

[8] Jacobsen, “Hinduismen”, s. 20f

Den brahmanska kärntraditionen är ofta den form av hinduism som skildras i vetenskaplig litteratur. Det finns också en annan huvudinriktning som fokuserar på frälsningen, moksha. Det finns en rad sådana yogaskolor som kan härledas till en grundare. Det finns också s.k. gururörelser som har förmedlat sin lära till en internationell publik. Ett känt exempel på detta är TM, Transcendental Meditation. Det finns också hinduorganisationer som uppstod på 1800-talet som till stor del påverkades av kristendomen. Exempel på sådana grupper är Brahmo Samaj och Arya Samaj.[1]

En tredje inriktning är by- eller stambaserade religiösa traditioner, som har haft svag förbindelse med den brahmanska kärntraditionen. Inom denna inriktning kommer inte prästerna från brahminkasten och man tillber ofta gudar med lokal eller regional förankring. Den brahmanska kärntraditionen har ofta velat komma åt de lokala traditionernas popularitet och därför har de ofta blivit en del av den brahmanska sanskrifttraditionen. I det här kompendiet ska vi försöka få en överblick över de olika dragen i den brahmanska kärntraditionen men även studera några av yogaskolorna.[2]

•  Vilka reflektioner gör du efter första föreläsningen?
• Vad är hinduernas namn på deras egna religion?
• Vad är en hindus mål?
• Var beror mångfalden inom hinduismen på?
  
  

ü  Vad menas med den brahmanska kärntraditionen?

---

[1]Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 20f

[2] Jacobsen, “Hinduismen”, s. 20f

Idag har Asiatiska sällskapet öppnat en filial på Marks Gymnasium i sal B206.
De inbjudna till sällskapet - måste göra en kommentar per föreläsning eller film.
Efter föreläsningen lägger jag ut manus här, i fall någon missat föreläsningen.
Ditt inlägg kan ha olika kvalité.
G- Bloggdeltagaren jämför riter, traditioner och levnadssätt i asiatiska religioner som hinduism och buddhism med andra världsreligioner. Bloggdeltagaren redovisar kunskaper om asiatiska religioner som buddhism och hinduism. (Svarar på frågor som avslutar varje inlägg).
VG - Bloggdeltagaren ger exempel på religioners och andra livsåskådningars betydelse för individ och samhälle, nationellt och internationellt.
MVG- Bloggdeltagaren upptäcker likheter och skillnader mellan kristendomens och några andra världsreligioners och livsåskådningars grundtankar och uttryckssätt och tillämpar dem på aktuella frågor såsom kvinnosyn och samhällssyn i ett aktuellt och ett historiskt perspektiv.
Bloggdeltagaren argumenterar för ett eget sätt att tolka livet med respekt för att andra har rätt till sin livstolkning.


Du måste följa offentligt för att skriva ett inlägg (kommentar) på bloggen.

Asiatiska sällskapet i Bengalen  är en lärd förening grundad 1784 i Calcutta av sir William Jones och andra britter. Den har fortfarande sitt säte i Calcutta och har som syfte att främja forskningar rörande Asiens geografi, historia, religion, seder, språk och litteratur.