torsdag 5 april 2012
Religionsresa till Göteborg
Tisdagen den 24 april går det en buss från gymnasiet till Göteborg.
Meningen är att vi ska besöka Göteborgs moské och Syriska kyrkan i Göteborg. På syriska kyrkan kommer vi även få lunch till en kostnad av 50 kr.
Jag har 10 platser på bussen, så det är först till kvarn....
Anmälan till min mail; mattias.larsson@mark.se
Erbjudandet gäller givetvis mina elever på Marks gymnasium.
Glad påsk
Mattias
tisdag 6 mars 2012
Yogaskolor
Inom
hinduismen såsom många andra religioner vill man bli frälst och bli ett eller
komma nära den man dyrkar och tror på. Yoga handlar om olika sätt att nå till
frälsningsmålet moksha. (1)
Moksha innebär frihet från det som inte är önskvärt, man vill bli kvitt
samsara, d v s att amn ständigt återföds.(2) Grundidén med yoga var att man med
vediska offer skulle förena den materiella världen med den andliga. De brahminer
som höll på med ritualerna under vediskt tid (1600-800 f .Kr) fokuserade på
medvetandet under lång tid. Denna koncentration är grunden till yoga.(3)
Det var främst män från brahminvarnan som höll på med dessa offer och strävan
efter moksha. I den heliga texten Bhagavagita reformeras detta genom tal om nya
vägar till moksha. Dessa nya frälsningsvägar öppnar vägen till moksha för de
långt ner i samhällshiearkin och för kvinnor.(4)
Bhagavagita
talar om tre vägar till moksha, kunskapsyoga
(jnana), handlingsyoga (karma) samt och hängivelseyoga (bhakti).
Bhagavagita som till stor del är teistisk, förespråkar främst hängivelseyoga.
Då den går ut på att ge sig hän åt gud. Mest skeptisk är Bhagavagita mot jnana
yoga, eftersom den vägen innebär ett liv skilt från det omgivande samhället.(5) Dessutom finns det flera yogatraditioner som genom olika tekniker
försöker hitta sitt inre själv och gudomliga inom sig. Den mest kända yogan i
västvärlden är förmodligen Hatha yoga.
Brahminkasten använder sig ofta av Jnana Yoga som är vishetens och skarpsinnets yoga. Inom
denna yoga ska man nå kunskap om hur verkligheten är beskaffad, komma bort från
okunskap och enskilt kontemplera kring sanningen. Man ska inse att att atman
och brahman egentligen är samma sak.(6)
Detta gör man genom andningsövningar, yoga och meditation. Man använder sig
gärna av mantrat "Om"(7).
Och genom detta ska man inse att en kärna inom oss är lika med världssjälens
essens. Det finns en berömd text kring detta.
I
Chandogya-upanishaden berättas det om sonen Svetaku som undervisas av sin far.
”I begynnelsen fanns Varat allena, Ett Enda - utan
detta intet. Han, Den Ende, tänkte: Må Jag bli många, må Jag växa fram. Han
skapade världsalltet ur sig själv och gick in i varje varelse. Han är det fina
innersta väsendet. Han är Sanningen. Han är Jaget. Och Det, Svetaketu, DET ÄR
DU (Tat twam asi).”(8)
I Chandogya används bilder för att förklara vad
självet är. ”Ett frö delas. Fröet är tomt, men det är från denna osynliga
essens som trädet blir till, och så är det också med universum, och det är
också likadant med människans innersta själv.” En annan bild berättar ”
därefter läggs salt i vatten och står över natten. Saltet försvinner men
vattnet smakar salt. Atman är osynlig som saltet, men precis som saltet finns
det i allt. Atman är hela världens själ, den är det verkliga. Så är det också
med individen. När därför livet lämnar kroppen, dör kroppen men inte livet.”
Hela världen har denna essens inom sig. Den finaste essensen är det verkliga,
den finns i självet och i vårt innersta. (9)
Handlingsyoga
(karma yoga)
Inom
handlingsyoga får man frälsning genom att arbeta och verka inom sin egen
dharma. Man ska göra handlingar som tjänar samhället och de ska utföras utan
egoism. Man ska vara densamma i lidande som glädje.(10)
Känslans
väg (Bhakti yoga)
Enligt
Bhagavagita måste sökandet efter frälsning underordnas samhällets behov. Därför
är man skeptiskt mot jnana yoga då den innebär en form av enskilt sökande. Inom
känslans väg ska man göra alla handlingar för eller med gud i tankarna. Gör man
det når man moksha. Känslans väg tillkom under mellan 300 f .Kr – 300 e.Kr. Enligt
Bhakti är moksha lika med frihet från återfödelse genom kunskap och förening
med en personlig gud. Känslovägen är en lätt väg till frälsning, en väg som lägre
kaster kan gå. De flesta
"klänger" sig fast vid Gud och hoppas då på frälsning. Denna teori
kallas för apungens, eftersom man likt en apunge klänger sig fast vid Gud.
Andra menar att Gud är mer som en kattmamma som bär sin unge dit hon vill.
Människan kan inget göra för att nå moksha, utan får lita på Guds nåd.(11)
Gudstjänsten
Hur
kan det då gå till när man klänger sig fast vid Gud? En hindu gör sin
gudstjänst för sig själv och den kan därför lika gärna ske i hemmet som i
templet. I templet går man ofta igenom reningsriter innan man närmar sig sin
gud. En Vishnutillbedjare gör sexton förberedande moment som går ut på noggrann
tvätt och parfymering av sin kropp. Samtidigt som man förbereder sig, rings det
i klockor, det tänds rökelse och i bakgrunden hörs rituell musik. Pujan som en
gudstjänst kallas, startar med att man hälsar guden och framför sina böner till
honom eller henne ifall det är en Gudinna. Sedan äter man en måltid som först
har offrats åt guden. Den offrande maten kallas för prasada. Den förnämsta
statyn får mat, dryck och läggs till sängs på kvällen. Statyn symboliserar den
gudomliga närvaron. Hela templet och dess bilder och statyer har för övrigt
symbolisk mening och varje Gud representerar olika saker hos den högste guden.
1. Jacobsen, “Hinduismen”,
s. 113f
2. Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 189
3. Wibäck, S, Religionernas
historia, s. 327
4. Jacobsen, “Hinduismen”, s. 113f
5. Jacobsen, ”Hinduismen”,
s. 113f
6. Wibäck, Religionernas
historia, s. 327
7- Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 195
8. http://home.sol.se/Ganesa/Tat%20twam%20asi.htm,
2009-03-26
9. Jacobsen, ”Hinduismen”,
s. 98
10. Jacobsen, ”Hinduismen”,
s. 115
11. Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 192
Rika
familjer har ofta ett speciellt rum och ett altare till sin puja. Fattiga kanske
har en pappersbild av sin Gud på väggen. I rika som fattiga hem finns det ofta
s.k mandalas som är symboler för universum. Vanliga inslag i pujan är eld och
vatten som båda anses vara renande andligt sett. Det offras mat och blommor och
färgstoff används till utsmyckning. De tre översta varnas "de två gånger
födda" utför sina riter tre gånger per dag. Ofta säger man OM-mantrat och
säger namnet på sin Gud. Så morgonritualen går till ungefär som det beskrivs i
inledningstexten "En tidig morgon i Varanasi". På kvällen har man en
kortare ritual och mitt på dagen kan man
ibland ha samtal med Gurus.(1)
Yogatraditioner
”Yoga
kanske är ett av hinduismens mest betydelsefulla bidrag till mänsklighetens
religiösa arv. (2) Yoga
betyder en mental eller kroppslig ansträngning för att nå ett högt mål. Yoga
använder kroppen och medvetandet för att nå sitt religösa mål.Yoga är ofta både
målet och vägen dit. Målet betyder ofta att man hittar sitt gudomliga inre och
känner samhörighet med ett yttre av samma kärna. Många hinduer menar att yoga
betyder ”förening”, att atman blir en del av brahman eller en personlig gud.
Yoga kan sammanfattningsvis betyda: målet, metoden, tekniken, namn på ett
filosofiskt system, vara en kombination med ett ord som ger det en specifikare
betydelse, exempelvis Hatha yoga.(3)
En
berömd text är Yogasutra. Läran i Yogasutra är nära besläktad med det som
Buddha lärde ut. Siddharta Gautama gick också i skola hos många av yogalärarna,
innan han just blev Buddha. Buddhismen och de övriga yogaskolorna har under
årens lopp påverkat varandra. Yogasutran har också sin åttafaldiga yoga och
satser som är väldigt lika buddhismens fyra ädla sanningar och åttafaldiga väg.
En annan likhet är att man båda vill se igenom falsk kunskap om människan. Den
falska kunskapen är enligt Yogasutra är tron på att något ska finnas för evigt,
att det rena är orent och vice versa, att obehag är lycka och tron att
icke-självet är självet. Målet nås genom etiskt handlande, självkännedom och
allt mer avancerad meditation.(4)
Inom
hinduismen skiljer man på olika tekniker. Kända är är Mantra yoga, Hatha
yoga, Layayoga och Rayayoga.
Inom Mantra yoga använder man ljud,
exempelvis aumljudet för att nå frälsning. I Hatha yoga inriktar man sig på att behärska sin kropp och sin
andning. Det är Hatha yoga som är vanlig på många svenska gym idag. Rayayoga refererar till den yoga som
beskrivs i texten Yogasutra och liknar Buddhas åttafaldiga väg. Layayoga handlar om ”rening av den
subtila kroppens ådrår och väckande av kundalinikraften”. Kroppen är en källa
till obehag och målet är skilja den det eviga atman från kroppen och sinnet. I
både Hatha yoga och Laya yoga finns tankar på att kroppen kan vara ett medel
för att nå frälsning. Hatha yoga lägger tyngdpunkt på att bemästra olika
kroppspositioner. När man klarar av positionerna använder man andningen för
rensa de osynliga ådrårna och kanalerna i kroppen. Genom att rensa dem ska man
väcka den kvinnliga kraften som finns i energicentrat (chakra). Målet är att
förena den kvinnliga kundalinikraften med guden Shiva som är den högsta
verkligheten(5). Och nå Moksha.
Klicka för några övningar
Klicka för några övningar
I väst
är kanske Mahesh Yogis Trancentdental Meditation mest känd. Han rönte stor
uppmärksamhet när The Beatles besökte honom i Indien på 1960-talet. Många
yogaövningar är enligt de utövande själva bra för hälsan, men man ska komma
ihåg att yoga är en del av ett religiöst hinduiskt sammanhang.
1. Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 195
2.Jacobsen, ”Hinduismen”,
s. 247
3. acobsen, ”Hinduismen”,
s. 247ff
4. Jacobsen, ”Hinduismen”,
s. 254f
5. Jacobsen, Hinduismen,
s. 256
Hinduismens ritualer
I många religioner finns det ett stort antal heliga ritualer
och sakrament. Ritualerna följer ofta ett mönster av gester, åtbörder och
religiösa mantran. Antagligen är hinduerna i topp av världsreligionerna när det
gäller antalet ritualer. Ritualerna är speciellt viktiga för brahminvarnan. De
ber tre gånger per dag till den gud som de har ett speciellt förhållande till. (1)
Omfattningen av ritualer i hinduismen kan exemplifieras med
antalet övergångsriter. Då de katolska kristna har sju sakrament kan hinduerna
stoltsera med hela 16 övergångsriter. Faktum är att få går igenom alla 16
ritualer med undantag för konservativa brahminer, men vi ska ge en översikt
över dem eftersom de ger en uppfattning om hinduismens syn på människolivet. (2)
[1] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 279ff
[2] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 279ff
1. Placering av säden: ritual för att
frambringa ett barn.
2. Frambringande av en pojke: ritual
för att frambringa en pojke, önskan att få pojkar hör religiöst ihop med att
man måste ha en son för att komma till förfädernas värld efter döden. Det finns
också sekulära grunder, då det är sönerna som tar hand om sin mor och far i
ålderdomen, medan dottern flyttar till sin mans familj vilket innebär en stor
hemgift.
3. Delning av håret: För att göra
kvinnan stark under graviditeten.
4. Födelseritualen.
5. Namngivningsritualen: En hindu får
sitt namn tio till tolv dagar efter födelsen.
6. Gå ut ritualen: En ritual när barnet
för första gången lämnar sitt hem så att det ska få se solen. Riten sker mellan
tolfte dagen och den fjärde månaden.
7. Matspisningsritualen: En
ritualisering av att barnet för första gången får något annat än bröstmjölk.
Riten sker den sjätte månaden.
8. Hårklippningsritualen: Klippning av
håret symboliserar här att moralisk orenhet avlägsnas; allt hår utom lite på
hjässan avlägsnas. Ritualen sker i slutet av första året till det tredje året.
9. Öronhåltagningsritualen: Mellan
tredje och femte året tas hål i örat, för att skydda mot sjukdomar.
10. Initiering: En ritual där barn från
de tre högsta kasterna deltar. Barnen utrustas med det heliga snöret och får
därmed läsa de heliga vedatexterna. Detta sker mellan det åttonde och tolfte
året. Pojken rakas på huvudet, får av det tre trådar tvinnande och lär sig ett
heligt mantra. Han får ett heligt namn och tar symboliskt avsked för att
studera vedatexterna. Detta markerar övergången till det första levnadsstadet,
lärjungestadiet.
11. Ritualen
vid början av studiet av Vedatexterna.
12. Rakningsritualen: Ritualisering av
pojkens första rakning.
13. Tillbakavändande: Ritual som
markerar studentperiodens avslutning.
14. Äktenskapsritualen: Den dyraste
ritualen, som markerar övergången till det andra levnadsstadiet,
familjeförsörjarstadiet.
15.
Försakelseritualen:
Start för asketstadiet, då man ska börja att sträva efter Moksha.(1)
16. Det sista offret: Detta är kremeringsritualen. Den döda ska helst kremeras samma dag som hon avlider. Den innebär att liket bränns. Man sjunger hymner, medan man bär båren som är smyckad med blommor. Vidare offras risklumpar när liket bränns. Snart blir liket istället en preta, ett väsen som kommit loss från sin döda kropp. Riset används för att den ska döda ska kunna konstruera en kropp som för honom till förfädersriket. Den kroppen behåller han tills han återföds igen. Döden är oren, och när en människa dör måste de efterlevande skyddas mot den orenhet som döden medför, och därefter föras tillbaka till det normala livet. Ritualen innebär rakning och klippning, fasta och särskilda kläder eftersom den avlidnes lik smittar de som deltar med orenhet. Familjen är oren till ritualen har utförts. (2).
1.Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 279ff
2. Jacobsen, Hinduismen", s.279ff
Kons heliga status
Kon är
helig i Indien och smyckas vid religiösa festivaler. (1)
Vissa delstater förbjuder slakt av nötkreatur.(2)Andra delstater ger fängelsestraff till komördare. Kon har en viktig roll i
hinduernas liv. Hon ses som givmild och sägs ha en renande kraft.(3)
Kon är ett nyttodjur för indierna som ger mjölk, isolering, gödsel, bränsle,
dragkraft (mor till oxe), samt är en ”renhållningsmaskin”. (4) Det sägs att kon blev helig när det blev ont
om kött under Guptarikets tid och kon behövdes för att hålla kreaturstammen vid
liv. (5)
När det gäller den renande kraften har hon fem produkter från kon anses vara
välgörande, bland annat mjölk, smör och filmjölk. Avlivande och slakt av kon
sköts av daliterna. (6)
CHECKPOINT
Vilka vägar till moksha
finns enligt Bhagavagita? Beskriv vägarna kort.
Vad är målet med Yoga?
Hur vördar hinduerna sin
Gud i pujan i templet och i hemmet?
Vilka yogatekniker beskrivs
i texten. Beskriv de kort.
Vad menas med chakra?
Vilka är dina tankar kring
hinduismens livscykelriter?
1. Jacobsen, ”Hinduismen”,
s. 339
2. Illustrerad vetenskap,
13/2002, s. 9
3. acobsen, ”Hinduismen”,
s. 339
5. Thomsen, R, Bra böckers
världshistoria – Asien möter Europa, s. 77
torsdag 1 mars 2012
Föreläsning 3
Gudsbild
Hinduismens gudsbild kan beskrivas med ett ord, komplex. Anledningen till detta är att man infogat många religiösa element i sin tro genom historien. Under äldre vedisk tid, 1750 till ca300 f .kr, trodde man på gudar som Indra, Mitra och Varuna. I skriften
Upanishaderna, som uppkom under yngre vedisk tid, 900-300 f .kr, beskrevs gudomen på
ett mer panteistiskt vis. Gudomen var en kraft som genomsyrade allt i världen
samtidigt som den var skild från den. Denna panteistiska gudom kallade man för
Brahman.[1]
Här kan ni se ett animerad film om skapelsen

[1] Hattstein, M, Världens religioner – Hinduism, s.23f

ü Varför kan man beskriva hinduismen som monoteistisk, panteistiskt och polyteistisk på en och samma gång?
ü Vilka viktiga roller spelar Brahma, Vishnu och Shiva i hinduismens Pantheon? Beskriv dessa gudar kort. På vilket sätt återspeglar de hinduismens historiesyn?
ü Vilken är de största teistiska inriktningarna i Indien?
ü Jämför Vishnus avatarer Krishna och Rama.
ü På vilket sätt är Shiva en motsägelsefull gud?
ü Vad kallas inriktningen inom hinduismen som ser det gudomliga som en kvinnlig kraft?
Gudsbild
Hinduismens gudsbild kan beskrivas med ett ord, komplex. Anledningen till detta är att man infogat många religiösa element i sin tro genom historien. Under äldre vedisk tid, 1750 till ca
Under
Hinduismens guldålder, ca 300 e.kr, växte sig en teistisk gudstro sig stark i
Indien. Först nu utvecklas den hinduism som vi känner idag och det är nu som
man på allvar börjar att tro på gudar som Vishnu, Shiva, Brahma och olika
kvinnliga gudinnor med egen kraft. Dessutom talar man också ofta om herren,
Bhagavan, och då skulle man kunna tala om en monoteistisk gudom.[2]
När
Nationalencyklopedin förklarar hinduismens gudsbild skriver de så
här:
”Världen har sin grund i
och utgår från Gud. Den högsta gudomen är i sig evig och oföränderlig;
i sin absoluta aspekt kan den identifieras med brahman och är då höjd över
alla individuella egenskaper och saknar personliga attribut. Men gudomen är
också ett personligt väsen, "herren" (ishvara, bhagavan),
med attribut som allmakt, allvetande osv. och som person vanligen identifierad
med Vishnu, Shiva eller Gudinnan (under något av hennes namn: Devi, Durga,
Kali, Lalita etc).”
Hinduismens
kosmos
Hinduismens kosmos består av himlar (svarga) och helveten (naraka). I dessa helveten eller himlar får man under en tid lida eller skörda frukter av tidigare liv. Världens uppkomst beskrivs som gudomens lek med sin illusionskraft (maya). En världs ålder kallas för kalpa och varar i 4 320 000 år. När en kalpa är slut går skapelsen tillbaka till Gud och det är dags för en ny skapelse. Enligt hinduismen finns ingen riktig början och inget slut på historien. Allt går runt i ett evigt cykliskt förlopp av skapelse, död och återfödelse[1]. Enligt hinduismen lever vi nu i en av de sämsta tidsåldrar, en kaliyuga. I vår värld finns gudar och himmelska väsen, naturandar och anfäder, djur och människor, olika klasser av demoner och helvetesinvånare; en skiljelinje går mellan gudar (deva) och demoner (kallade bl.a. asura); de rivaliserar ständigt om makten över världen. När ordningen i världen hotas kan en gudom ingripa genom träda in i världen.[2]
Hinduismens kosmos består av himlar (svarga) och helveten (naraka). I dessa helveten eller himlar får man under en tid lida eller skörda frukter av tidigare liv. Världens uppkomst beskrivs som gudomens lek med sin illusionskraft (maya). En världs ålder kallas för kalpa och varar i 4 320 000 år. När en kalpa är slut går skapelsen tillbaka till Gud och det är dags för en ny skapelse. Enligt hinduismen finns ingen riktig början och inget slut på historien. Allt går runt i ett evigt cykliskt förlopp av skapelse, död och återfödelse[1]. Enligt hinduismen lever vi nu i en av de sämsta tidsåldrar, en kaliyuga. I vår värld finns gudar och himmelska väsen, naturandar och anfäder, djur och människor, olika klasser av demoner och helvetesinvånare; en skiljelinje går mellan gudar (deva) och demoner (kallade bl.a. asura); de rivaliserar ständigt om makten över världen. När ordningen i världen hotas kan en gudom ingripa genom träda in i världen.[2]
Här kan ni se ett animerad film om skapelsen
Panhinduiska gudar
och dagens hinduiska riktningar
Vi ska
nu titta på delar av hinduismens pantheon. Vi riktar in oss på världsskaparen Brahma,
världsupprätthållaren Vishnu (Och dennes avatarer) och världsförstöraren
Shiva och deras gemåler. Dessa tre kallas ofta för hinduismens trimurti. Detta på grund av deras egenskaper och att de
tillsammans står för många av principerna i hinduismen.[3]
Brahma världsskaparen
Brahma
är världsskaparen i hinduismens trimurti. Hans främsta kännetecken är att han
har fyra huvuden (Shiva högg av det femte).[4]
Idag för han en tynande tillvaro då hans skaparfunktion tagits över av den
kvinnliga principen. Idag finns bara ett tempel till hans ära.[5]
Hans gemål är Sarasvati som är de sköna konsternas beskyddare och är ett
förkroppsligande av kunskap, andlighet och kulturella värden.[6]
Hon avtecknas ofta med ett stränginstrument.[7] På bilderna ser ni först Brahma och sen gudinnor, Sarasvati ser ni längst till höger. I mitten Parvati och till höger Laksmi.
[1] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 50
[1] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 50
[3] http://www.ne.se/artikel/344410,
2009-03-27
[4] http://www.ne.se/artikel/134851, 2009-03-29
[5] Whittaker, C, En introduktion till Orientalisk mytologi, s. 60
[6] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 223
[7] http://www.ne.se/artikel/300994, 2009-03-29
[4] http://www.ne.se/artikel/134851, 2009-03-29
[5] Whittaker, C, En introduktion till Orientalisk mytologi, s. 60
[6] Jacobsen, ”Hinduismen”, s. 223
[7] http://www.ne.se/artikel/300994, 2009-03-29
Vishnuism
Dyrkan av Vishnu eller någon av hans avatarer kallas gemensamt för Vishnuism. Sjuttio procent av hinduerna är vishnuiter. Gemensamt för dessa är att de tror att frälsning består i att förenas med Vishnu eller någon av hans avatarer.[1] De är klädda i vit eller orange. Dessa vishnuiter målar ofta röda eller vita lodräta streck i form av ett V från näsan upp till pannan. Ni ser Vishnu själv nästa sida ha en liknande målning.[2].
[1] Jacobsen, ”Hinduismen”,s. 123Dyrkan av Vishnu eller någon av hans avatarer kallas gemensamt för Vishnuism. Sjuttio procent av hinduerna är vishnuiter. Gemensamt för dessa är att de tror att frälsning består i att förenas med Vishnu eller någon av hans avatarer.[1] De är klädda i vit eller orange. Dessa vishnuiter målar ofta röda eller vita lodräta streck i form av ett V från näsan upp till pannan. Ni ser Vishnu själv nästa sida ha en liknande målning.[2].
[2] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 198
Vishnu och Lakshmi
Vishnu är upprätthållaren enligt hinduismen. Det är han som
upprätthåller dharma i världen. Det sägs att han med jämna mellan rum tar tre
gigantiska kliv över universum för att se till att det håller de rätta måtten
och att ordningen består i världen. Ifall kaos hotar, så kanske det är dags för
någon av hans avatarer att bege sig till världen för se till att dharma
upprätthålls. Vishnu avbildas som en allsmäktig kung med fyra armar som
symboliserar allmakt. I händerna håller han en snäcka som symboliserar aummantrat, en diskus
som symboliserar universell dominans, en stridklubba för urtida kunskap och en
lotusblomma för renhet och fruktbarhet. Han har
blå hud vilket står för oändlighet. Han rider på Garuda som är en örn
eller en fågelmänniska.[1] 
Lakshmi är Vishnus gemål. Hon håller en lotus i handen och
rider på en uggla. Hon representerar den kvinnliga kraften hos honom. Hon är
lyckan, skönheten och rikedomen personiferad. Dessutom är hon källa till
fruktbarhet. På bilden ser ni förutom att håller i lotusblommor, att hon hålls
ren av två elefanter och i händerna har hon mynt.[2] Ljushögtiden Diwali
är framförallt tillägnad henne. Då är alla hus, gator och torg i Indien upplysta med lyktor.[3]
Vishnus tio avatarer
Vishnu har enligt hinduismen tio avatarer, som står för
gudomens skyddande och bevarande krafter. Avatarerna är jordiska inkarnationer.[1] Här följer en
kort beskrivning av dem.
1.Matsya – En fisk som räddade den första människan,
Manu, från kosmisk översvämmning.
2. Kurma – En sköldpadda som hjälpte till att kärna
det kosmiska havet. Det kärnade vattnet gav dock upphov en odödlighetsdryck.
3. Varaha – Ett vildsvin som dök ner i havet för att
rädda jorden personfierad som gudinnan Bhu.
4. Narasimba – Ett människolejon som dödade en mäktig
demon.
5. Vaman – En dvärg som gjorde sig liten för att
krossa ett demonvälde på jorden. Därefter gjorde han sig så stor att han kunde
korsa universum med tre steg.
6. Parasurama – Rama med yxan. Han dräpte de krigare
som hotade världsordningen.
7. Rama – Dräpte demonen Ravana som kidnappat makan Sita. Kröntes
sedan till kung i Ayodya. En utmärkt regent.
8. Krishna -
Dödade sin onde morbror Kamsa. Precis som det var förutspått. Det är han ni ser
tillsammans med sin Radha på den nedersta bilden.
9. Buddha -
Stoppade djuroffer. Ersätts ibland med en bror till Krishna.
10.Kalki – En avatar som ej kommit ännu. Han ska
komma på en vit häst. Förväntningarna på Kalki som en slags Messias är dock
små. Hinduismen som har en cyklisk historiesyn, tänker inte ofta apokalyptiskt.
Det finns ingen första början eller något slut.
Krishna
Vi ska titta lite närmare på två av de viktigaste avatarerna Krishna och Rama. Krishna är nordindiens populäraste gud. I väst är han känd
som en sträng furste som manar Arjuna att följa sin plikt och dharma som
krigare. I Indien är han främst ett lekfullt barn, en demondödare och
herdinnornas älskare.[1] Krishna är
föremål för en intensiv gudshängivenhet. Många ser Krishna som den högsta
guden.[2] Det finns tre
viktiga föreställningar om Krishna. 1.) Han är en gud som står över dharma. Han
stjäl smör, är olydig mot sin mor, ljuger och älskar med gifta kvinnor. 2.) Han
är en demondödare[3]
som dödar den onde kungen Kamsa[4] 3.) Han är en
passionerad älskare som älskar med flera herdinnor (gopier) samtidigt, men har
också enskilt sex med sin Radha. I Krishnas himmel är alla evigt unga och
friska. Att han ofta ses som ett barn visar på att han är tillgänglig för alla.
Krishna är också känd för sitt förföriska flöjtspel och med denna musik lockar
han människan till att försöka förenas med honom.[5]
Rama
Om Krishna står över dharma, så står Rama för den eviga
ordningen. Rama är den gode sonen, den gode maken och en god människa i symbios
med naturen. Ramas kamp för ordningen, som Vishnus avatar, stod mot demonkungen
Ravana. Kampen skildras i eposet Ramayana. Den handlar om att Rama
berövas kronan i staden Ayodhya genom sin styvmoders ränker. Han tvingas att gå i exil
tillsammans med hustrun Sita och brodern Lakshmana. Under landsflykten får de
vara med om dramatiska äventyr. Demonkungen Ravana kidnappar Sita och tar henne
till dagens Sri Lanka. Rama räddar henne med hjälp av apkungen Hanuman och hans
aparmé. Rama återvänder slutligen i segertåg till Ayodhya och tar kungatronen i
besittning.[6] Sita
tvingas att dock att bevisa att hon inte varit otrogen genom att göra ett
eldprov.[7]
Idag är staden Ayodhya en av Indiens mest heliga städer på grund av att Rama
föddes där.[8]
Shivaism
28
procent av de hinduiska indierna är shivaiter.[9]
Ett utmärkande kännetecken för shivaiterna är att de ofta har tre horisontella
streck i pannan.[10] De
vänder sig till Shiva, hans maka Parvati
och deras söner Ganesha och Skanda. Shivaiterna ser Shiva som den frälsande
guden. Sonen Ganesha är en populär Gud.[11]
Det sägs att han fick ett elefanthuvud i ersättning för det huvud som hans far
hade huggit av. Att det just blev en elefants huvud, berodde på att det var det
första djur man stötte på jakt efter ett nytt huvud till sonen. Ganesha är
framförallt vishetens och skolungdomarnas gud.[12]
Skanda är populär i Sydindien.[13]
Ibland ses Kali som Shivas gemål. Hon avbildas ofta som en vild gudinna
men har också moderliga sidor och är föremål för hängiven tillbedjan.[14]
Shiva - Världsförstöraren
Shiva
är framförallt världsförstöraren. Ibland ser man honom utföra en vild dödsdans
omgärdad av eldslågor. Dansen blir allt mer exatisk. Det Shiva gör är att dansa
så vilt att hela den rådande världsordningen rämnar. Shiva förgör vår
illusionsvärld och rycker bort maya, slöjan, från den skenvärld som vi lever i.[1]
Han framställs som en så gott som naken asket med skitiga toviga flätor.
Asketismen är en symbol för socialt utanförskap. Bilden i mitten nedan visar
dock på hans roll som familjefader. Shivas vita kropp är rödaktig insmord med
aska och hans hals är blå sedan han räddat världen genom att dricka ett
förintande gift. Runt halsen har han dödsskallar eller ormar. Hans riddjur är
tjuren Nandi.Världsförstöraren har en treudd, en båge och en dubbelsidig trumma,[2]
trumman använder han för att mana fram jordens undergång, men också en helt ny
värld. Shivas stad är Varanasi och de som dör i hans stad kommer oberoende av
karma få komma direkt till honom.[3][1] Hattstein, M, Världens religioner – Hinduism, s.
Shiva
den motsägelsefulle
Shiva
har både en manlig och kvinnlig natur. Hans shakti är den kvinnliga kraften och
den är en del av hans väsen. En känd historia om Shiva, är att han en gång
försökte att förföra brahminernas kvinnor. Denna framstöt ledde fram till att
han kastrerades och hans penis, linga, föll till marken och fästes där.[1]
Denna Linga, som ni ser på bredvid Parvati på bilden ovan, dyrkas idag för att
man ska bli fertil, men den är också en symbol för Shiva. Lingan omgärdas av ett kvinnosköte,
yoni, som ses som den kvinnliga källan till liv.[2]
Shiva är alltså både världsförstörare, men förknippas på och samma gång med fruktsamhet.
Han är både familjefader och asket, frälsare och ödeläggare. Shiva är oumbärlig
för hinduisk tro, för utan förstörelse kan inte något nytt återskapas och
återfödelse är en grundläggande trosuppfattning inom hinduismen.[3]
Shaktism
Shaktismen
ser det gudomliga som en kvinnlig kraft, shakti. Det är denna oskapade feminina
kraft som skapar, upprätthåller och förgör världen. Cirka två procent av
hinduerna i Indien är shaktister. De dyrkar den stora gudinnan Mahadevi.
Gudinnan inom hinduismen står för både det fruktbara feminina och det farliga
vilda och otämjda. Man dyrkar främst de skräckinjagande Kali och Durga eftersom
de krossar ondskans demoner. Inom tantrismen tror man att man, genom att
upprepa mantran och visualisera sig in i heliga bilder av universum s.k.
mandalas, kan nå fulländning och befrielse genom en förening mellan den
kvinnliga och manliga kraften inom människan.[1]ü Varför kan man beskriva hinduismen som monoteistisk, panteistiskt och polyteistisk på en och samma gång?
ü Vilka viktiga roller spelar Brahma, Vishnu och Shiva i hinduismens Pantheon? Beskriv dessa gudar kort. På vilket sätt återspeglar de hinduismens historiesyn?
ü Vilken är de största teistiska inriktningarna i Indien?
ü Jämför Vishnus avatarer Krishna och Rama.
ü På vilket sätt är Shiva en motsägelsefull gud?
ü Vad kallas inriktningen inom hinduismen som ser det gudomliga som en kvinnlig kraft?
torsdag 9 februari 2012
Föreläsning 2
Tro och lära

Dharma
Begreppet dharma innebär en föreställning om att människan upprätthåller universum genom sina handlingar. Det används för att strukturera samhället och den enskildes liv. Den är förbunden med hinduismens ideologi om att samhällets kaster kan inordnas i en hierarki av fyra kaster (varna). Dharma är ett av hinduismens centrala begrepp. I den kända texten Manus lag förklaras följande dygder/egenskaper som viktiga för en människa att sträva efter:
3. Självbehärskning
4. Att inte stjäla
5. Renhet
6. Sinneskontroll
7. Visdom
8. Lärdom
9. Sanningsenlighet
10. Lugn
Som tillägg till dessa, anses ahimsa (icke-våld) vara en viktig norm.
När dharma förklaras som en uppräkning av en rad allmänna värden och egenskaper, är det sådana regler som äger allmän giltighet och är högt värderade inom hinduismen. Det som gör hinduismens värden och regler anmärkningsvärda är att de accepterar mångfald samtidigt som de är relativa, då olika människor har i uppgift att följa olika dharmas. Hinduismens lagtexter talar om olika dharma för olika grupper.
Följande grupper har sin dharma:
Regioner (desadharma)
Sociala grupper (jatidharma)
Familjer (kadharma)
Kvinnor (stridharma)
Djur (pasudharma)
Personlig dharma knuten till yrke och
bakgrund (svadharma)
Varna och jati. (Kastväsendet)
[1] Radioprogrammet OBS! i P1, oktober 2006
[2] Ewald, S, Religionslexikonet, s, 251
[3] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[4] Bra böckers världshistoria, Högkulturerna tar form, s. 51ff
Man strukturerar Varna (färg) i följande hiearki.
Konsekvenser av varna och jati
[1] Carlsson, B K, Kastsystemet kvar – trots förbud, 1980-12-04
[2] Jacobsen, ”Hinduismen”, s.108f
[3] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[4] Jacobsen, ”Hinduismen”, s.108f
[5] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[6] Wibäck, S, Religionernas historia, s. 325
[7] Wood, Michael, Historien om Indien, m.1-10
[8] Radioprogrammet OBS! i P1, oktober 2006
[9] Jacobsen, K, Hinduismen, s.108f
[10] http://www.ne.se/artikel/222831, 2009-03-20
[11] OBS i P1, oktober 2006
[12] OBS i P1, oktober 2006
Det är alltså i ålderdomen som man ska börja söka frälsning. Läran om levnadsstadierna sägs ha tillkommit för att männen inte skulle dra sig tillbaka för att söka moksha allt för tidigt i livet. Levnadsstadierna är idag i praktiken reducerade till tre då man hoppar över skogsbostadiet. Det finns dock andra sätt för både män och kvinnor att nå frälsning, något som vi kommer in på under yogaskolor.[2]
Kvinnor
Kvinnans liv delas in i:
Det finns dock goda kvinnliga förebilder inom hinduismen och man kan hitta stöd för kvinnors rättigheter i religionen. Gudinnan Durga ses som ett exempel på en kvinna som slåss mot orättvisor i världen. Det är dock inte alltid så att en man per automatik har högre status än vad en kvinna har. En brahminkvinna har exempelvis högre status än vad en man från en lågkastig familj har.[8]
Tro och lära
Aumtecknet är en central symbol inom hinduismen.
Tecknet kallas AUM eller OM och består av fyra delar. Den första är den som ser ut som en trea. Den andra är treans "svans". Den tredje är tecknet ovan för trean. Den sista delen är hela tecket sammantaget. Aumtecknet är en symbol för att det gudomliga
genomsyrar allt, att en världssjäl genomsyrar allt i universum. Kan man erinra
den sista stavelsen vet man allting och man kan nå varje hindus mål, moksha.
Aum ses som varats helhet Symbolen används idag för att markera hinduisk identitet och är en stavelse som används i första ledet i ett mantra. De fyra tecknen sätts ihop till ett s.k. AUM-mantra. Man gör en viss andning: man börjar i magen, fortsätter genom bröstet och upp till pannan där bindumärket sitter på kvinnorna. När man gör denna andning ska man försöka hitta den fjärde stavelsen och detta ska ge andliga krafter. Dessa krafter kommer från Deva-nagari, det vill säga gudarnas skrift. Genom denna andningsteknik ska man hitta intet och allting och världssjälen inom sig själv.[1]
Aum ses som varats helhet Symbolen används idag för att markera hinduisk identitet och är en stavelse som används i första ledet i ett mantra. De fyra tecknen sätts ihop till ett s.k. AUM-mantra. Man gör en viss andning: man börjar i magen, fortsätter genom bröstet och upp till pannan där bindumärket sitter på kvinnorna. När man gör denna andning ska man försöka hitta den fjärde stavelsen och detta ska ge andliga krafter. Dessa krafter kommer från Deva-nagari, det vill säga gudarnas skrift. Genom denna andningsteknik ska man hitta intet och allting och världssjälen inom sig själv.[1]
[1] Katz, Mark, föreläsning på
Karlstads universitet, september 1999
Tro och lära
Atman är människosjälen eller rättare sagt en evig essens i allt levande.[1] Denna kärna återföds ständigt till nya liv. Denna återfödelsecykel kallas för samsara.[2] Vad man återföds till beror på atmans karma och karma är summan av bra och dåliga handlingar som man samlat ihop under de olika liv som man genomlevt.[3] Ifall man lever man ett moraliskt bra liv är chansen till en god återfödelse stor. Atmans slutmål är att sluta att återfödas och bli ett med världssjälen som kallas för brahman. Målet för en hindu är att atman ska bli så full av kunskap, hängivenhet och godhet att den försvinner in i den stora världssjälen.[4] När atman blivit ett med brahman har man nått moksha, som slutmålet kallas.[5] Det finns föreställningar om att moksha är en form uppgående i världssjälen. Brahman ses nämligen som en slags panteistisk gudom som genomsyrar hela vår verklighet. Ibland identifieras ”moksha gärna med en paradistillvaro i gemenskap med Gud”, speciellt med guden Vishnu, eftersom de flesta hinduer tillber honom eller någon av hans avatarer.[6].Enligt Bhagavagita innebär moksha befrielse från ondska, från kroppen, från lustar och vrede och från förgängelse och död, men också från karma. Det är en frigörelse från bundenhet i all former.[7] De tidigaste tankarna om atman, brahman och moksha kan man hitta i de heliga texterna Upanishaderna som tillkom någon gång mellan 1000 till600 f . Kr. Ett annat viktigt
begrepp inom hinduismen är maya. Vi människor är blinda för den
egentliga verkligheten, då en slöja, maya, gör att vi inte förstår hur vi och
universum fungerar.[8] Denna illusion försvinner
givetvis när man når moksha.[9]
1] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/atman, 2009-03-19
[2] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/samsara, 2009-03-19
[3] http://www.ne.se/kort/karma, 2009-03-19
[4] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/brahman/134854, 2009-03-19
[5] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/moksha, 2009-03-19
[6] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/moksha, 2009-03-19
[7] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 192
[8] http://www.ne.se/lang/maya/253032, 2010-02-01
[9] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 192
Tro och lära
Det
finns flera centrala begrepp som sammanfattar den hinduiska brahmanska
kärntraditionen. Det är atman, samsara, karma, brahman, moksha, maya och
dharma.
Atman är människosjälen eller rättare sagt en evig essens i allt levande.[1] Denna kärna återföds ständigt till nya liv. Denna återfödelsecykel kallas för samsara.[2] Vad man återföds till beror på atmans karma och karma är summan av bra och dåliga handlingar som man samlat ihop under de olika liv som man genomlevt.[3] Ifall man lever man ett moraliskt bra liv är chansen till en god återfödelse stor. Atmans slutmål är att sluta att återfödas och bli ett med världssjälen som kallas för brahman. Målet för en hindu är att atman ska bli så full av kunskap, hängivenhet och godhet att den försvinner in i den stora världssjälen.[4] När atman blivit ett med brahman har man nått moksha, som slutmålet kallas.[5] Det finns föreställningar om att moksha är en form uppgående i världssjälen. Brahman ses nämligen som en slags panteistisk gudom som genomsyrar hela vår verklighet. Ibland identifieras ”moksha gärna med en paradistillvaro i gemenskap med Gud”, speciellt med guden Vishnu, eftersom de flesta hinduer tillber honom eller någon av hans avatarer.[6].Enligt Bhagavagita innebär moksha befrielse från ondska, från kroppen, från lustar och vrede och från förgängelse och död, men också från karma. Det är en frigörelse från bundenhet i all former.[7] De tidigaste tankarna om atman, brahman och moksha kan man hitta i de heliga texterna Upanishaderna som tillkom någon gång mellan 1000 till
1] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/atman, 2009-03-19
[2] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/samsara, 2009-03-19
[3] http://www.ne.se/kort/karma, 2009-03-19
[4] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/brahman/134854, 2009-03-19
[5] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/moksha, 2009-03-19
[6] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/moksha, 2009-03-19
[7] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 192
[8] http://www.ne.se/lang/maya/253032, 2010-02-01
[9] Beaver - Pierce, R, Världens religioner, s. 192
Dharma
Begreppet dharma innebär en föreställning om att människan upprätthåller universum genom sina handlingar. Det används för att strukturera samhället och den enskildes liv. Den är förbunden med hinduismens ideologi om att samhällets kaster kan inordnas i en hierarki av fyra kaster (varna). Dharma är ett av hinduismens centrala begrepp. I den kända texten Manus lag förklaras följande dygder/egenskaper som viktiga för en människa att sträva efter:
1.
Tålmodighet
2.
Förlåtelse3. Självbehärskning
4. Att inte stjäla
5. Renhet
6. Sinneskontroll
7. Visdom
8. Lärdom
9. Sanningsenlighet
10. Lugn
Som tillägg till dessa, anses ahimsa (icke-våld) vara en viktig norm.
När dharma förklaras som en uppräkning av en rad allmänna värden och egenskaper, är det sådana regler som äger allmän giltighet och är högt värderade inom hinduismen. Det som gör hinduismens värden och regler anmärkningsvärda är att de accepterar mångfald samtidigt som de är relativa, då olika människor har i uppgift att följa olika dharmas. Hinduismens lagtexter talar om olika dharma för olika grupper.
Följande grupper har sin dharma:
Regioner (desadharma)
Sociala grupper (jatidharma)
Familjer (kadharma)
Kvinnor (stridharma)
Djur (pasudharma)
Personlig dharma knuten till yrke och
bakgrund (svadharma)
Ett
känt ordspråk lyder: ”Det är bättre att följa sin egen dharma dåligt än en
annans felfritt”. Den som följer sin egen dharma kan förvänta sig en bättre
återfödelse. Genom att följa den kan man nå slutmålet, att slippa återfödas.
Dharman är alltså olika för olika människor. Den skapar tolerans för mångfald,
men kan också legitimera orättvisor. Dharman förändras dock över tidsåldrar.[1] I tidig indisk tradition utförde
brahminer olika riter för att bibehålla ordningen i samhället. Dharma omfattar
de dagliga ritualerna knutna till hemmet, övergångsritualerna, reningsritualer,
juridik och regler bundna till kast, klass, kön och levnadsstadium.
[1] Jacobsen,
”Hinduismen”, s. 24ff
Vi ska titta på hur samhället är strukturerat i kast
(varna), klass (jati), kön och levnadsstadium.
Varna och jati. (Kastväsendet)
”
Tänk dig att adeln fortfarande sitter på alla viktiga poster i samhället och
du, med din enkla bakgrund, blir mobbad och utfryst så fort du besöker deras
arbetsplatser, stadsdelar och stamfik. Tänk dig att alla Sveriges präster är
adliga, och att de har stängt kyrkportarna för såna som du och uppmanar dig att
sköta din religionsutövning för dig själv. Du kan väl be i garderoben, eller
varför inte på toaletten! Tänk dig att folk rynkar på näsan och vänder sig bort
när du berättar vem du är. Tänk dig att detta upprepas varje dag året om – år
ut och år in”[1]
Texten
beskriver en verklighet för många lågkastiga i Indien, i alla fall för 40 år
sedan. Men BBC News rapporterade att detta förekommer även på 2000-talet.
Inslaget i nyhetsprogrammet berättar om hur skolbarn vägrade att äta skolmaten
eftersom den tillagats av kvinnor från lägre kaster. Vi har länge kallat den
hierarkiska samhällsstrukturen i Indien för kastsystem, men ordet kast är
egentligen ett portugisiskt ord för stam.[2]
Idag talar man främst om varna och jati. Varna har stora likheter med
ståndssamhället i Europa under medeltiden fram till franska revolutionen.[3]
Varna sägs enligt vissa teorier ha uppkommit ca 1500 f .Kr. då indoeuropeiska
stammar erövrade stora delar av främre Indien. Dessa stammar som själva kallade
sig själva för arier (de ädla –civiliserade) bildade ett härskande skikt av militäradel.
Tjänarkasten kom att utgöras av det folk som var härskarfolket innan arierna
invaderade området. De s.k kastlösa var sin tur det folk som var underkuvat när
dessa ariska indoeuropér intog norra Indien.[4]
[1] Radioprogrammet OBS! i P1, oktober 2006
[2] Ewald, S, Religionslexikonet, s, 251
[3] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[4] Bra böckers världshistoria, Högkulturerna tar form, s. 51ff
Man strukturerar Varna (färg) i följande hiearki.
1. Brahminer – präster
2. Ksatriya – krigare
3. Vaisya – köpmän, hantverkare och
jordbrukare.
4. Shudra – tjänare och arbetare
Utanför
varna hamnar de som vi i väst fortfarande benämner kastlösa.
Dessa
tre översta varna kallas ”de som är födda två gånger”. Det var endast de som
fick lov att höra de heliga vedatexterna och stod närmast att slippa
återfödelse. Enligt den brahmanska kärntraditionen har olika varna olika
plikter. Prästen har uppgifter som syftar till att bevara samhällets enhet.
Krigaren ska beskydda folket. Bönder och köpmän ska ta hand om kor, driva
jordbruk, bedriva handel och penningutlåning medan tjänarklassen ska vara
hantverkare och tjäna de andra klasserna. Anledningen till att många idag ändå
sysslar med sådant som ej tillhör deras varna beror enligt hinduismen på att
världen genomgår en dålig tidsålder. Utanför kastsystemet finns det sådana som
defineras utanför kastsystemet och detta beror på att sysslar med orena
tabubelagda yrken. De har kallats för kastlösa, oberörbara eller paria. De
sysslar ofta med döda ting eller får städa upp efter andra, exempel på yrken är
sopare, skomakare, ibland barberare och tvättare.[1]
Dessa utgör ca 20% av Indiens befolkning.
De vill inte kallas sig kastlösa utan kallar sig ofta daliter som
betyder de förtryckta.[2]
Mahatma Gandhi kallade dem harijan, Guds barn.[3]
Daliterna ses ofta ned på av de som är över
dem i hierakin. Ett sätt att komma ur systemet är att konvertera till en annan
religion. Enligt indisk lag är det förbjudet att mena att någon är så oren att
han står utanför varnasystemet.[4]
Varnasystemet är främst en kategorisering av en människans status, än än mer
viktig är indelningen i olika jatis.[5]
Jati
Det
finns också en indelning som kallas för jati. Detta brukar man översätta med
kast eller klass eller yrke, men själva ordet jati betyder ”vad man är född till.” Man skulle kunna jämföra detta med vårt
forna skråväsende, alltså en indelning i yrkesgrupper. I Europa finns ett
berömt uttryck som påtalar vikten av att gå i sin fars fotspår. Det lyder:
”Skomakare bli vid din läst”. Och det är det jatisystemet handlar om, att man
ska överta sin faders och släkts yrke. Inom jatin har man gemensamma gudar, riter och
myter. Det är vanligt att man gifter sig inom sin jati. Enligt NE finns det
3 000 jatis och över 25 000 underjatis. Enbart brahminerna är
indelade i 1863 jatis.[6] Självklart arbetar inte alla inom
sin jati nuförtiden, men ändå har man kvar sin ”jatistämpel”.
Konsekvenser av varna och jati
Det
finns en jati som har hand om kremeringarna i Indien. I Michael Woods serie om
Indiens historia, berättar en man ur jatin " De Dödas herrar" att
deras jati är nödvändig för alla hinduer, då till och med en avliden
premiärministern behöver, deras 3.500 år gamla eld, från dem, men samtidigt ses
jatin som paria och folk ser dem som
oberörbara. Det är alltså vikigt att veta sin plats i ordningen och att man
följer sin dharma, för alla i ordningen behöver varandra.[7] Diskriminering på grund av varna- och
jatisystemen är dock mycket vanligt. Den
indiska staten har försökt att använda sig av positiv särbehandling av
förtryckta genom att kvotera in dem i statlig utbildning och statliga
yrken. Idag är exempelvis 49% av
platserna på den indiska läkarutbildningen reserverade för lågkastiga.[8]
Varna är förmodligen äldre än karmabegreppet, men karma används för att
legitimera varnasystemet. Människan kan då sägas ha förtjänat den position man
hamnat i. En människans karma kan dock enligt hinduismen förändras genom olika
ritualer och pilgrimsfärder. I princip kan man inte byta jati och man gifter
sig mycket sällan utanför sin jati eller varna. Förr i tiden var uppdelningen
mellan olika varnas än mer tydlig. Det talas om att när en skugga från en
oberörbar föll över en brahmin, var brahminen tvungen att genomgå en lång
renlighetsceremoni. Det är också ett stort tabu att bryta mot kastreglerna.[9]
Industrialiseringen
och urbaniseringen har luckrat upp kastväsendet men det lever dock kvar i praktiken
och genomsyrar det indiska samhället. Det är exempelvis en betydande faktor
inför politiska val.[10]
Tanken om oberörbarhet börjar så smått att försvinna i alla fall i städerna och
bland dem som har gått i skolan. Indiska forskare säger att inkomst och karriär
långsamt börjar bli viktigare än kasttillhörighet.[11]
Tre konkurrerande indiska religioner har vid olika tidpunkter förkastat
kastsystemet. Det handlar om buddhism, jainism och sikhism.[12]
[1] Carlsson, B K, Kastsystemet kvar – trots förbud, 1980-12-04
[2] Jacobsen, ”Hinduismen”, s.
[3] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[4] Jacobsen, ”Hinduismen”, s.
[5] http://www.ne.se/l%C3%A5ng/kastv%C3%A4sen, 2009-03-20
[6] Wibäck, S, Religionernas historia, s. 325
[7] Wood, Michael, Historien om Indien, m.1-10
[8] Radioprogrammet OBS! i P1, oktober 2006
[9] Jacobsen, K, Hinduismen, s.
[10] http://www.ne.se/artikel/222831, 2009-03-20
[11] OBS i P1, oktober 2006
[12] OBS i P1, oktober 2006
Kön
och levnadsstadium
Både
mannen och kvinnan inom hinduismen har olika roller att spela beroende på var
livet de befinner sig. Mannens liv har enligt hinduismen fyra stadier med olika
mål. Dessa stadier ska genomgås i tur och ordning men gäller i praktiken bara
brahminvarnan. Målen är att a) uppfylla sina rituella och sociala
plikter. b) få ekonomisk och politisk makt c) få estetisk och erotisk njutning
och d) att slippa återfödelsen och nå moksha.[1]
Män
Mannens
liv delas därför in i:
Lärljungestadiet –
där man ska uppfylla sina rituella och sociala plikter (a).
Familjeförsörjarstadiet
- där man ska förutom uppfylla sina plikter ska få makt och få njutning
(a,b och c).
Skogsbostadiet – Dra sig tillbaka från det tidigare
stadiet och se till att ens uppgifter övertas av sonen. (Ge upp a, b och c)
Världsförsakelsestadiet – Försöka att nå frälsning, moksha.
(d)
Det är alltså i ålderdomen som man ska börja söka frälsning. Läran om levnadsstadierna sägs ha tillkommit för att männen inte skulle dra sig tillbaka för att söka moksha allt för tidigt i livet. Levnadsstadierna är idag i praktiken reducerade till tre då man hoppar över skogsbostadiet. Det finns dock andra sätt för både män och kvinnor att nå frälsning, något som vi kommer in på under yogaskolor.[2]
Kvinnor
Läran
om levnadsstadierna beskriver mäns liv och gäller inte kvinnor. Men kvinnor har
sin egen dharma, stridharma, vilken är förbunden med kvinnans liv. Kvinnor har
egna övergångsritualer, exempelvis vid första mensen.[3] Mensen gör dock man anses för oren för att
träda in i ett hinduiskt tempel. Annars är dock alla former av religiöst liv
öppna för kvinnor. Många former av hinduismen domineras och kräver kvinnors
deltagande. Det gäller exempelvis gudstillbedjan (bhakti), som är en stor del
av hinduismens religiösa liv.[4]
Kvinnans liv delas in i:
Hustru
Flicka
Änka
En
hustru delar dharma med sin make. En kvinna ska visa sin man respekt genom att
vara underdånig när andra män är närvarande. Det är som hustru en kvinna har
högst status i Indien. De flesta av hinduismens gudinnor är exempelvis hustrur
och mödrar. Kvinnan har stor makt som mor och ingen är mer vördnadsvärd än
modern enligt Manus lag.[5]
Änkor
har låg status och omgifte av änkor är inte tillåtet. Om maken dör när kvinnan
är ung tvingas hon att leva hela sitt liv som änka. Något som ofta tagits upp
när det gäller änkor i Indien är att de bränts tillsammans med maken när han
avlidit. Denna s.k Sati har dock bara skett undantagsvis. Det visar dock på
statusen som kvinnan har som änka efter sin man i Indien.[6]
Pojkar
är i många familjer mer önskvärda än vad flickor är. Söner föredras eftersom de
kan försörja föräldrarna när de blir äldre. En dotter däremot, hon flyttar till
mannens by och familj och förlorar sitt tidigare sociala liv. Det händer att
hon behandlas illa av sin nya familj.[7]
Det finns dock goda kvinnliga förebilder inom hinduismen och man kan hitta stöd för kvinnors rättigheter i religionen. Gudinnan Durga ses som ett exempel på en kvinna som slåss mot orättvisor i världen. Det är dock inte alltid så att en man per automatik har högre status än vad en kvinna har. En brahminkvinna har exempelvis högre status än vad en man från en lågkastig familj har.[8]
Holi
Under
ett tillfälle per år kan man passa på att strunta i dharmaläran. Under vår- och
färghögtiden Holi är varna-, jati-,
kön-, och åldersgränser utsuddade. Holi firas med bålbränning och lek med
färgpulver och färgat vatten som kastas på varandra. På en del platser firas
den till Krishnas ära. Det är dock inte fokus på religiösa aktiviteter under
denna högtid. Ett rop är vanligt under denna högtid, det är HOLI HEY. [9]
Kommentera gärna det ni såg på filmen om de kastlösa latrintömmarna.
Kommentera gärna det ni såg på filmen om de kastlösa latrintömmarna.
ü Förklara
hinduismens tro och lära genom att använda relevanta begrepp.
ü Varför är
Dharma ett viktigt begrepp för att förstå hinduismen och det indiska samhället?
ü Förklara
det vad vi i väst brukar kalla kastväsendet, uppkom och fungerar.
ü Fundera
kring män och kvinnors olika villkor inom hinduismen.
ü Hur firas Holi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)